Appropå Hope For Haiti Now-galen som sändes igårkväll på svt1 så måste jag berätta en märklig sak.
Såfort det är "hjälp-galor" på tv (som faddergalan) blir jag alltid oerhört fäst och får sån jäkla medlidande för de stackarna som behöver hjälp.
När Beyoncé sjöng Halo och kvinnan som berättade att hon blivit tvungen att lämnat sitt blivande fosterbarn i kaoset eftersom papprena inte var klara brast jag ihop o bölade resten av sändningen.

Likaså när jag var liten och faddergalan sändes såg pappa alltid till att vi gjorde något, som hyrde film eller liknande eftersom han visste att kvällen skulle sluta med att jag skulle ligga i sängen bölandes o skrikandes att vi måste ha ett fadderbarn! Eller skänka si&så mycket pengar. (!?)

Varför blir jag så jäkla känslig så fort det gäller sånthär? När jag annars är hård som sten. (kan jag få tro iaf)