rubrik

Man brukar fotografera bergsklättrare när de är på toppen
De ler, de är extatiska
De triumferar
Man fotograferar inte på väg dit, för ingen vill minnas allt det andra

Vi pressar oss själva för att vi måste, inte för vi gillar det.

Den långa klättringen
Plågan när man ska nå ännu högre...
Då är ingen som fotograferar
Ingen vill minnas det

Man vill bara minnas utsickten från toppen
Det andlösa ögonblicket vid världes rand
Det är därför vi fortsätter klättra och det är värt smärtan
Det är det som är galet:
att det är värt vad som helst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0