När jag var mindre hade jag två hem, ett hos pappa & ett hos mamma. Alltså packade vi, jag o min lillasyster, alltid väskan varannan fredag för att byta bostad. Från&till glömde man alltid saker, eller var tvungen att ha något som man inte packat med, det var ett himla körandes framotillbaka mellan husen.
När jag sen flyttade ihop med Johan hade jag ytterligare ett ställe att glömma/tappa bort något behövligt på. (detta år var väldigt jobbigt eftersom jag vägrade tvätta mina kläder hos honom, då alla i huset hade tillgång till stugan oavsett vem som hade tiden)

Detta har jag alltid tyckt varit fruktansvärt jobbigt och irreterande..
Så flyttade jag till Karlstad och hade äntligen bara ett ställe att "tappa bort" min saker på, ytan var då på 20m2 så sakerna var aldrig långt bort.

Likaså här i min lilla lya, det finns 31m2 att tappa bort saker på. Men ändå lyckas jag! fattar inte... Har letat efter mitt favorit linne i någon vecka nu, putsveck. Inte en aning om vart den är.
Så tvättade jag idag, och vad fann jag på stället där man lägger kvarglömd tvätt på!? - mitt linne.
Jag har alltså blivit en av dom idioterna som glömmer sina kläder i tvättstugan.
Har alltid varit galet rädd om mina kläder (nycklar, plånbok o mobilen kommer typ efter mina kläder)... men nu verkar det inte vara lika viktigt längre...
Suck, kanske börjar bli gammal o inte bryr mig om mina kläder längre.?