Här kommer en hyllning till te't.
Jag har ett visst behov av värme. Inte bara sånt trams man får av någon. Utan värme av något. I dessa kalla tider är te det absoluta bästa altenativet för att hålla ute istiden. Ljus är också något som värmer långt in i själen. Iaf på mig. Och det är ju det som räknas.
Te & ljus is the shit nu när polarisen närmar sig. Helt enkelt.

---

(så har jag självklart något intressant att berätta också!)
Igår -efter en lång och seg dag med överkörningdelux på jobbet- så entrade jag bussen kl 21.20. Bussen var som vanligt full så jag satte mig där det finns ihopfällbara stolar, för att barnvagnar/liknande ska få plats. Sket totalt i om jag satt ivägen för någon eller likande. Jag var död helt enkelt.
Mittemot mig stod det en äldre man med goose jacka, backslick och sånna där äckelherrskor med spets framtill. (en inte helt okej stil med andra ord). Till saken var att han glodde ner på mig som om jag vore noll i hans värld, varför? men jag glodde tillbaka med mina trötta ögon och sket totalt i om jag var ovårdad, hade fet hy och håret stod åt alla håll. Jag klev av på hållplatsen och vi ägnade en sista "ond blick" mot varann.
Saken hör till den att han satt på samma buss som mig 05.40 imorse!? Haha, fast då brast vi båda ut i flin och hälsade istället på varann med goda blickar och ett leende på läpparna.
Tänk vad en helt random person kan göra intryck på en!