Idag hände det något så himla roligt att jag vek mig av skratt:

Jag & Petra hade druckit kaffe på Dahls bakeshop nere vid hörnet och skulle gå hem till mig. Hon hade köpt jordgubbar vid en kiosk påväg hemåt och vi pratade om när hennes pappa hade as mycket salt, istället för socker, på typ 5 liter jordgubbar en skolavslutning. (detta kommer alltid på tals när vi käkar jordgubbar. vi skrattar alltid lika mycket åt hans ansiktsuttryck när han fått reda på att det är salt isället för socker han öst på)

I alla fall, hon sa typ: "nej, men man ska inte skratta... jag har faktiskt slutat med det.. Jag tycker synd om folk numera istället. Det är så taskigt att skratta åt folk när det går snett" (bruden var grav-allvarlig)
Jag typ: umm.... oookej.....
Efter någon minut trillar jag på en sten, och gör värsta störtdyket ner på marken. (mitt i fallet ser jag att petra sett hela händelsen och jag tänker snabbt: nu ska vi se om hon håller det hon sa nyss)
Visst gjorde hon inte det, och började aaaas garva åt att jag ligger på asfalten och har svinont.

Det hela är säkert inte roligt när man läser det såhär. Men det var verkligen sjukt roligt.
Skrattade så jag nästan dog, både åt att jag gjort årets ramling och att Petra minuten innan sagt att hon inte skrattar åt folk längre.